lördag 6 december 2008

Hur skulle det bli med glasfiberduken på?




Det första epoxilagret hade runnit på några ställen troligtvis beroende på att jag haft för kallt i rummet och inte värmt epoxin till rumstemperatur. Detta gjorde att jag fick ett något för tjockt lager och dessutom tog härdningen för lång tid. Att slipa bort ”gardinerna” var inte till att tänka på eftersom sandpapperet satte igen sig på en gång. Det blev till att sickla. I brist på en bra sickel fick det bli ett lagom skärpt knivblad. Det fungerade bra.
När väven sedan lades över skrovet fick man nästan tårar i ögonen. Duken var otroligt följsam och låg där praktiskt taget utan veck och glänste nästan silverfärgat. Jag klippte rent med lite marginal runt skrovet för att inte droppa epoxi på överskottsduken som sedan skall användas till insidan. Att arbeta in epoxin i duken var inte svårt men tidsödande. Jag använde en medelhård pensel och gick efter med en liten roller av skumplast för att pressa ut all luft under duken. Det gick åt sex muggar à 1,5 dl epoxi (denna gång uppvärmd). Resultatet är förbluffande, träets ådring syns lika bra som innan duken kom på. Nu får man se hur många lager epoxi som måste på för att få en bra yta!

Inga kommentarer: