I dag fick jag besök av en grå liten man med röd luva. Han konstaterade att nu började det faktisk likna en båt, det som han tidigare på nätterna undrat över vad det skulle bli när han smugit omkring och letat efter sitt grötfat.
Det var kul att få vända på skrovet och därmed kunna ta ur ”strongbacken”. Plötsligt blev allt väldigt lätt. Man lyfter lätt fören eller aktern med ett par fingrar. Detta trots att det blev fyra lager med epoxi över glasfiberlagret. Visserligen slipades det mellan lagren, men ändå. Jag lärde mig två saker:
1) Överskottsduken bör skäras bort så fort som möjligt eftersom epoxin snabbt bygger lager som är svåra att komma igenom med kniven. (Tryggt att veta inför eventuella tvivel om den slutgiltiga styrkan).
2) Man bör stryka ut epoxin med lodräta drag för att undvika rinningar. Tyvärr kom jag inte på det förrän inför de två sista lagren.
Inuti skrovet fanns tusentals lim”kluttar” som pressats ur fogarna . Dessa går inte att slipa bort med sandpapper utan får skrapas bort med en skedkniv vilket tog tid. Sedan blev det sandpappring med grovlek 50 och sedan sickling vilket gav ett bra slutresultat. Sedan var det dags för glasfiber på insidan. Det är väl så långt jag kommer att hinna före julafton
