fredag 25 december 2009

NU ÄR DET JUL IGEN



Så stod han då där igen, den lille hemlighetsfulle mannen med luva och röd näsa. Han konstaterade att detta bygge hunnit längre än förra årets vid den här tiden. Jag försökte förklara för honom att det nog berodde på att den här båten var mindre. Jag vet inte om han uppfattade vad jag sa för han var väldigt upptagen med att titta på en del för honom gåtfulla detaljer. Bland annat undrade han varför det hängde genomskinligt papper här och där. Jag förklarade för honom att det var ett sätt att isolera däcket från övriga skrovet för att det inte skulle fastna ihop innan det var dags på riktigt. Yttersta däckslisten är tejpad med en smal remsa för att inte den konvexa kanten skall kladdas ner med lim och epoxi. Konkaviteten på översta listen på skrovet skyddas av en remsa av Glad pack. Dessa remsor var inte lätta at hantera försäkrade jag för tomten som inte förstod vad statisk elektricitet var.
För att hålla listerna på plats utan att använda klammer kan man göra som bilden visar. Fungerar perfekt. Den yttersta listen är dock stadigt förankrad i spanten med skruv. Dessa hål spacklas så småningom igen.
Efter att ha jag bjudit på gröt försvann den lille mannen och lovade att komma igen nästa jul.
God Jul till mina bloggläsare

söndag 6 december 2009

PÅ RÄTT KÖL




Efter två ytterligare epoxistrykningar, den första efter lätt slipning och den andra innan detta lager härdat ut till 100% för den kemiska bindningens skull, var det dags att vända skrovet och plocka ur ”spanten”. Det skall på ytterligare epoxi, men först sedan jag lagt in namnet som skall tryckas på japanpapper som jag ännu inte har fått hem. Spanten praktiskt taget ramlade loss troligtvis till en del beroende på att jag inte använt klamrar och tejpat med vanlig blank pakettejp på spantkanterna.
Liksom vid förra bygget blev jag varse alla stenhårda limkluttar på insidan där man ju inte kunnat kontrollera överskottslim och ta bort det på en gång. Bilden på fören visar hur hela insidan såg ut. Det är faktiskt så att”kluttarna” får tas bort en och en. Jag använde spetsen på min skedkniv vilken sedan fick göra grovjobbet när det gällde att få fram den släta ytan på insidan. Jag slipade om stålet på min stora skrapa som jag använt på utsidan, men fick inte tillräckligt tryck på verktyget för bra avverkning. Jag använde sedan smärgelduk, 100 grit, lindad kring en petflaska för att jämna ytterligare. Slutligen finslip med 150 grit. Före epoxiprimningen gjorde jag med flit ingen vattenslipning eftersom jag inte ville ha in vatten i eventuella springor som då skulle kunna påverka epoxilagren på utsidan. Epoxi lades sedan på med pensel och skrapa för att få ut ett så tunt lager som möjligt . Det som blev kvar i koppen blandades med silica och slipdamm och spacklades vått i vått i ett par springor som fanns kvar. Längst för – och akterut är det svårt att få in epoxin och i nästa vända även glasfibern, så där kommer jag att göra som på förra bygget, spruta med seg underredsmassa. Jag är nöjd med resultatet!

tisdag 1 december 2009

GLASFIBERDAGS PÅ SKROVET

Efter slipning av ”grundningen” har jag lagt en extra remsa glasfiber under fören och ca en halv meter akterut. Detta för att göra detta utsatta område extra förstärkt.
Glasfibervävens överskott ”syddes ” ihop under skrovet eftersom skrovsidorna böjer av inåt längs med relingen. Om inte detta hade gjorts hade väven hängt rakt ner från det bredaste stället på sidorna efter epoxipåläggningen eftersom den ohärdade epoxin har en dålig klistrande funktion. Eftersom akterns utseende är lite knepigt tejpades väven till rätt anliggning. När detta var gjort var det dags för epoxin. Jag använde en avklippt pensel för att föra på och stryka ut materialet. Sedan använde jag en tunn plexiglasskrapa med avrundade hörn för att få ut all luft och fr a för att avlägsna överskottsepoxi. Detta gjordes med vertikala drag från kölen ner mot relingen. Det som skrapan fört bort fångades upp i en burk och användes till nästa sektion. Plötsligt förstod jag hur mycket överskott/rinningar jag slapp att slipa bort i härdat skick. Resultatet av denna första epoxistrykning blev helt perfekt.


måndag 23 november 2009

SÅ BLIR FÄRGEN


Slipning av skrovet är nu klart, dvs på utsidan. Det var mycket jobb. För att få en jämn kurvatur gjordes den sista slipningen för hand med takbelysningen släckt. Med en ficklampa åstadkom jag hela tiden släpljus på den yta jag arbetade med och avverkade växelvis med skrapa och sandpapper på klots. Man känner även rätt väl med händerna om det finns något som avviker. En vattenstrykning reste fibrerna och avslöjade en del fläckar där det fanns limrester. Efter ytterligare handslipning var det dags att lägga en epoxigrund. För att få det mera lättarbetat hade både resin och härdare stått på ett element för att bli varmare ochfå en lägre viskositet. Att erhålla de rätta proportionerna var en barnlek eftersom det system jag använder (MAS) har pumpar på kärlen som ger exakta mängder. Detta lärde jag mig ”den hårda vägen” vid mitt första bygge, att rätta mängder är A och O för att resultatet skall bli bra.

Nu fick man äntligen en aning om hur färgen kommer att bli.

tisdag 17 november 2009

NU BÖRJAR DET ATT LIKNA EN BÅT




Alla skrovets (underdelens) ribbor är nu på plats. Bredden i förhållande till längden är rel stor. Så länge som den huvudsakliga böjningen är i tjocklekens riktning går det bra, men allteftersom böjningen sker mer och mer och mer i breddens riktning blir det svårare. Därför är större delen av botten lagd med ribborna parallellt med kölen. Detta gör att varje ribba måste formas exakt i bägge ändarna för att ansluta till de bågformat lagda ”fribordsribborna”.
Eftersom jag vet att sliparbetet tar tid har jag samtidigt som botten byggts börjat att slipa i för och akter. Jag använder inte så mycket den lilla hyveln som jag hade vid förra bygget eftersom det är mycket lätt att den tar för mycket av den mjuka cedern. I stället använder jag en stor skarpslipad skrapa som ger mig bra kontroll på vad jag avverkar. Bandslipen har fått ge plats för en excenterroterande maskin för grovslipningen och en slipmus för den exakta formgivningen. Detta ger mig god kontroll över vad som händer. Slutslipningen kommer att ske med handslipning på klots.

lördag 7 november 2009

SKROVET VÄXER FRAM






Långsamt växer skrovsidorna fram. Jag försöker att i möjligaste mån undvika klammrar vilket gör att det blir två eller ev fyra lister som kommer på plats varje dag. Jag använder mycket silvertape och massor av limklämmor för att hålla ribborna på plats medan limmet torkar. Skall man vara riktigt säker på att inget släpper bör man inte släppa greppet på ett dygn.
Både i för och akter är formen sådan att det förutom svagt s-formade böjar blir en viss torsion på ribborna. Även om cedern är ganska mjuk så är det ändå omöjligt att få denna komplicerade form utan att först basa ribborna. Min anordning för detta är mycket enkel (se bild) men inte desto mindre effektiv. Efter att ha hållit ändarna på ribborna i det ångfyllda röret ett par minuter blir de förvånansvärt medgörliga och låter sig villigt böjas och vridas.

måndag 26 oktober 2009

MITT NYA BYGGE AV EN MINIKAJAK











Även jag har smittats av kajakbyggarviruset som innebär att varje kajak man bygger skapar ett sug efter ett nytt bygge där nya idéer skall testas.





Grundtanken med detta nya bygge är fr a att vikten skall minimeras. Materialet blir därför ceder vilket är ca 20% lättare än gran. Tjockleken på listerna är endast 5 mm (före slipning). Sittbrunnen blir stor för att minimera däcksytan. Friborden blir betydligt lägre än på Frisco 3. Längden blir endast 320 cm och för att skapa den volym som behövs måste bredden ökas på. Denna kajak kommer inte att paddlas i några större vågor utan vara en typisk vackert-väder-kajak.
För att den större bredden inte skall inverka på paddelrörelsen görs däcket vid sittbrunnen sluttande utåt utan någon markerad avgränsning mot friborden. Detta gör att spantrutan får en form som innebär dubbelkrökta ytor. Det är detta som kommer att vara utmaningen byggtekniskt.
Byggbädden görs denna gång enligt en annan princip än vid förra bygget (strongback). Se bild. För- och akterstäv av mahognyplywood integreras i byggbädden för att senare skruvas loss och lyftas ur.
Konstruktionsvattenlinjen kommer att markeras med ett ljusare träslag och denna finns uppmärkt på spanten. Sedan är det bara att hoppas på att det kommer att stämma med den verkliga vattenlinjen. Även vattenlinjen kommer att få en knepig dubbelkrökning i aktern. Detta gör att jag kommer att börja med vattenlinjen och däck/fribordsövergången och sedan fylla på med ribbor emellan. Detta kommer att innebära att det blir mycket passande på slutet men det är jag beredd på.
Som kan ses på en av bilderna så har jag fått ta till små skruvar för att åstadkomma den torsion på ribborna som blir i aktern. Skruvarna tas sedan bort och de små hålen pluggas igen.
Bilderna visar bädd utan spant, bädd med spant, vattenlinje och däckslinje lagd samt "hjälpskruven".














Nu när kajaksäsongen (åtminstone för mig) är till ända , är det dags att summera erfarenheterna.
Jag har varit ute i allt ifrån spegelblankt vatten till brytande meterhöga vågor, dvs allt från njutningen av lättjefullt glidande till fysiskt kämpande med ett visst inslag av spänning. Jag är mycket nöjd med Frisco 3:s egenskaper och vi kommer mycket bra överens. Det går alldeles utmärkt att lätt hålla kursen under alla förhållanden med hjälp av stöttning med rodret. Ren sidsjö är inget problem som jag tyckte i början. Den enda gången som jag upplevt att jag inte hade full koll var när jag hamnade mitt i en bränning i grov sidsjö. Jag inbillar mig att min idé med utväxterna bakom sittbrunnen gör stor nytta. Det är riktigt enkelt att ta sig i brunnen från en brygga och att lägga ifrån sig paddeln för en fika eller för fotografering går utmärkt även om det är skvalpigt. Efter att jag kortat av ”hardtopen” har den fria öppningen blivit lagom stor och det är lätt att fiska upp grejor som man har liggande på botten framför sätet. Jag har även provat med sittbrunnssäck men upplever mig som instängd och så blir det väldigt varmt om solen skiner. Jag har inga ambitioner att rolla eller göra andra konster, min grej är cruising.
Kajaken är relativt tung, ca 25 kg, men den går ändå med rätt knep att rel enkelt få upp på takräcket. Eftersom vi åker en hel del med husbil skulle jag önska att jag kunde få med mig något flytetyg även på denna bil. Det är relativt ofta som man på kvällarna hamnar vid någon liten frestande insjö med spegelblankt vatten och då suger det i paddelarmarna.
Jag har därför bestämt mig för att göra något åt saken. En ny minikajak skall byggas med stort fokus på att få den så lätt som möjligt. Husbilen är närmare tre meter hög.
Jag kommer att försöka att hinna med att blogga även om detta bygge. En del misstag gjordes under det förra bygget och dessa skall inte upprepas. Man lär ju av sina misstag!!

onsdag 1 juli 2009







Efter ett antal turer med Frisco 3 kan det nu vara dags med en liten summering beträffande sjöegenskaper med mera.
De flesta turerna har skett under lugna förhållanden där jag har kunnat konstatera att kajaken är lättdriven och stadig . Rodret verkar vara rätt dimensionerat, kajaken är lättsvängd och endast små utslag behövs för att hålla kursen i sid-vind/sjö.
Beträffande konstruktionsdetaljer så behöver ”hardtopen” ändras en smula. Den går för långt akterut och skall således reduceras i sin längd. Jag tänker göra om den så tillvida att endast ramen bibehålls i trä och resten ersätts med plexiglas. Det skulle vara praktiskt att kunna se igenom när man behöver ta fram något ur sittbrunnen under gång. På min andra kajak har jag det på detta sätt.
På ett par ställen har det skett en delaminering mellan trävirket och glasfibern. Där detta har skett har jag skurit ett kryss i vävlagret och penslat in ny epoxi innan jag pressat ihop det hela med hård tejpning. Efter slipning har jag lagt ny fernissa utanpå och resultatet har blivit bra.
Jag har kompletterat pedalsystemet med ett stöd för hälarna för att avlasta det övriga styrsystemet.
När det gäller den förliga luckan har kanterna i skrovet på sidan om luckan slagit sig en smula så jag kommer nog att få sätta in några hjälpspant som håller formen på detta område i vinter.
Jag har tillverkat en eskimåpaddel som jag dock endast provat i hårt och skvalpigt väder och det var ingen höjdare, där kändes det att man behövde större paddelblad förutom att paddelvridningen som man är an vid ställde till trassel vid pareringen i sjöarna.
När det gäller utväxterna bakom sittbrunnen märks det tydligt att det är mycket stadigare när man skall i och ur kanoten. Jag har även kunnat märka att surfarna ligger kvar längre när man är ute i gammal dyning. Den enda nackdelen som jag märkt, men som är marginell, är att rörelserna i ren sidsjö är något knyckigare.
Bilderna visar den ”nya” hardtopen, eskimåpaddeln och Frisco 3 i en av mina favorithamnar.

söndag 24 maj 2009

JUNGFRUFÄRD




Det blev ingen sjösättning som jag planerat 10 maj. Livet kom emellan och så småningom även väderleken som inte var optimal för en jungfrufärd på ett långt tag. Den 24 maj föll alla önskemål på plats och det blev sjösättning och provtur.




Upp på taket på bilen, ner i plurret och i med

konstruktören/byggaren/kanotisten.



Bilden visar en nöjd paddlare efter en kort provtur. Frisco 3 flöt som jag räknat med och var lättdriven och kursstabil. Vid ett krängningstest som jag gjorde vid en brygga kändes det som om slutstyvheten var stor jämfört med min gamla kajak.










Utsikten från sittbrunnen ut över havet satte fantasin i gång inför kommande turer som jag kommer att rapportera från så småningom.














onsdag 6 maj 2009

DETALJBILDER
















Rodret visas med sina styrlinor. Jag hoppas att dessa linor (grovt persiennsnöre) funkar eftersom jag vill undvika stålwires. Rodret går att dra upp till horisontalläge men inte längre. Det är lätt att ta bort vid transporter, man drar ur en sprint och lossar tre schacklar.
Förluckan hålls i framkant på plats med två klackar som griper under däcket. Vågbrytaren av plexiglas sitter fast i luckan och används som låsning genom att däckslinorna hakas fast i uttag i plexiglaset. En tätningslist gör förhoppningsvis att vattnet håller sig utanför.
Gummicorden akter om sittbrunnen är tänkt att ha fler funktioner förutom för ren lastning. De två främre beslagen ger stöd för paddeln om man behöver ha händerna fria vid fotografering och fika. Corden läggs då över paddeln akterifrån och hakas i en liten trä pinne bakom sargen. Skulle man tippa och behöver göra en pontonräddning läggs en reserv(enkel)paddel i beslagen men spänns då fast på ett annat stadigare sätt. På paddelbladet sitter då två ”kajaksavers ”. Denna paddel är ännu inte tllverkad men utgör nästa projekt.
Interiörbilderna visar styrpedalerna och det aktre öppningsbara skottet.
Det återstår några små detaljer exempelvis knäkuddarna och färdigställandet av ”hardtopen”. Den exakta utformninen av denna vill jag prova ut under paddling för att inte få något som hindrar mina rörelser.

Kanske kan det bli sjösättning och provtur i helgen (9-10 maj)!!

NU HAR FRISCO 3 KOMMIT UT I FRISKA LUFTEN!







Efter att ha sovit dåligt natten inför förflyttningen tog jag hjälp av min granne Sören inför det stora lyftet. Med två centimeters marginal passerades det kritiska hörnet i bygglokalen (köket). När hon låg på sina nya bockar kunde jag för första gången se henne på avstånd vilket gav henne helt nya proportioner. Lång och smäcker låg hon där och lockade till en snabb sjösättning. Med kameran togs ett antal bilder från olika vinklar innan hon packades in i presseningar inför det kommande regnvädret. Ett kapell är beställt från kapellmakerskan i Slite men det dröjer några veckor. Hon bör ju tåla vatten men man kan aldrig veta, He,he!




Bilderna får tala för sig själva.

måndag 27 april 2009

VÅREN ÄR HÄR!!











När våren börjar komma blir det plötsligt mindre tid för innesnickerier vilket innebär att takten minskar. När man dessutom tycker att man nästan är framme vid målet och kan ta det lugnt återstår ändå en massa småfix. Det är väl kanske tveksamt om man kan kalla lackningen för småfix. Förutom att man vet att det tar tid inbillar man sig att det skall vara ganska enkelt. Att man aldrig lär sig. Följande behövs: En dammfri vältempererad lokal, en bra lack (Rylard), bra penslar, mycket sandpapper och ett stort tålamod. Och ändå kan det bli fel. Jag har valt att måla botten för att det skall vara lätt att reparera oundvikliga skador på ett lätt sätt. Eftersom jag så långt som möjligt vill undvika starka lukter valde jag en vattenlöslig lackfärg som sedan täcktes med fernissa. Allt såg bra ut tills jag skulle justera lite med vattenslippapper före som jag trodde sista lacklagret. Då hände det: det såg ut som om jag fick fullt med fiskfjäll i kärlet som jag doppade sandpappersklossen i. Först fattade jag ingenting men sedan gick det upp för mig att det var fernissan som släppte från den vattenlösliga svarta lackfärgen. Vad jag sannolikt hade gjort för fel var att inte slipa ytan före fernissningen. Att få bort all fernissa var dock inte det lättaste. Vad som också hände var att vattenslipningen med sitt svarta vatten färgade den omålade slipade delen närmast den målade zonen. Var den vattenbaserade färgen månne inte genomhärdad? Detta innebar att jag fick sickla bort all missfärgning. Mycket extrajobb och en dags försening. Nu har jag torrslipat hela botten och lackat en gång till. Det verkar fungera. För att undvika att lacken från sidorna skulle rinna ner på botten. maskade jag med tape som med små papperstussar hölls ut från botten.
Jag har tillverkat sätet enligt bilderna. Dynan är gjord av tre lager ”liggunderlag”, ihoplimmade med sättlim, som skurits ur för att passa ”baken”. Det är ganska lätt att skära i detta material och man kan till och med slipa med ett grovt sandpapper för att få fram formen. Det hela är sedan klätt med ett tunt skumplastlager och ett stretchigt nylontyg som limmats med textillim. Där dynan slutar en bit upp på ryggstödet tar flytvästen vid och tjänstgör som stoppning.
Dynan skall ligga på ”stolen”som ses på bilden. Här fick jag nytta av en del av spillbitarna efter skrovbygget. Stolen kommer att vara förskjutbar i för-akterriktning.
Jag har också gjort de beslag som skall hålla däckslinorna. Från början hade jag gjort dessa utav plexiglas men ändrade mig eftersom jag förstod att detta inte skulle hålla. Det var åter min gamla almstock som fick släppa till virket.
I skrivande stund ligger det fem lager fernissa på skrovet (med slipning emellan). Jag delar upp lackningen i fyra sektioner, botten, babord sida, styrbord sida och däcket ovanför kolfiberskarven. På detta sätt kan jag alltid arbeta med någotsånär horisontella ytor för att undvika rinningar. Den sista strykningen kommer jag att göra när beslagen sitter på plats. Ytterligare ett misstag gjordes när jag försökte lägga de två första lagren för nära varandra i tiden. Enligt uppgift skulle det gå att lägga lager två så fort lager ett var dammtorrt. Det gick inte! På en del ställen skrynklade sig lacken och slipjobbet blev onödigt omfattande. I fortsättningen har jag låtit det tidigare lagret genomhärda ordentlig före nästa. Eftersom jag jobbar med mina fyra lackzoner innebär det i princip att lackningen hittills tagit 4x5 =20 dagar. Den yta som ligger mot bockarna behöver vara ordentligt genomhärdad för att inte bli skadad.

söndag 29 mars 2009







Arbetet har på sista tiden präglats av två saker, slipning och detaljpyssel. Jag har fått hem Rylard fernissa från Tunarps båtbyggeri http://www.batbyggeriet.eu/ och testat denna på några ställen, dels för att kolla lukten (jag står ju inne i ett bostadsutrymme) och dels för att känna på fernissans egenskaper vid påläggandet. Resultatet var lovande.
Slipa kan man som jag tidigare skrivit inte göra för mycket. Ordentligt härdad epoxi är hård men ändå lätt att slipa eftersom slippappret inte sätter igen sig men man får ändå byta ofta eftersom kornen förlorar sin skärpa.
Roderbeslaget har jag gjort av 5mm plexiglas som jag har jobbat med tidigare i andra sammanhang, starkt och snyggt. Rodret är djupt och smalt och med en genomskärning som skall ge god en god verkningsgrad vid måttliga utslag.
Sista bilden visar mitt vackertväder-lock som jag skjuter på sittbrunnssargen framifrån när jag inte behöver använda sittbrunnssäck. Det skyddar mot paddelrinningar , men gör sittbrunnen luftig och lättåtkomlig under gång.

måndag 16 mars 2009

NU SITTER HALVORNA IHOP







Efter en del små justeringar var det dags att passa ihop över- och underdel. Det såg ganska bra ut utom att det diffade på bredden på några ställen . Det rörde sig om en till tre millimeter på några ställen. Jag tänkte att detta nog skulle ordna sig med tape och spännremmar vilket det också gjorde utom på något ställe. Där fick jag inifrån ”trycka ut” det som fattades med pinnar som tog spjärn mot motsatta sidan. Genom att placera olika mellanlägg under spännremmarna fick jag det hela så gott som helt perfekt. Det gällde att vara snabb med limmet eftersom det jag använde till detta börjar att ”koka” ganska fort. Detta innebär att det fyller bra eftersom det expanderar och överskotten blir som ett stelnat skum som man sedan får skrapa bort.

Efter slipning av skarven och ett lager epoxi har jag lagt ett kolfiberband som förstärkning och som samtidigt döljer skarven. Det som hjälper till att hålla ihop skarven är dock glasfiber eftersom kolfibern endast utgör varpen i bandet och inslaget är glasfiber. Eftersom bandet var 5 cm brett fick jag dela det på längden vilket gjorde det mycket svårhanterligt eftersom kolfibervarpen lätt gled ur på den klippta sidan. Att få fast det blev därför tidsödande då man hela tiden fick justera det på bredden eftersom de yttersta varptrådarna hela tiden ville glida ur inslaget. Eftersom bandet sitter på kajakens bredaste ställe tjänstgör det även som en oöm avbärarlist.


Jag har även tillverkat roderfästet i plexiglas och gjort några knapar av en gammal almstock jag haft liggande. Almen blir mycket vacker när den blir ytbehandlad. Jag kommer att tillåta mig att ha en del lite ovanliga detaljer på detta flytetyg eftersom det blir en renodlad ”cruising-kajak” utan krav på att vara extremt lätt och avskalad.

torsdag 5 mars 2009

IHOPSÄTTNINGEN NALKAS




Arbetet har återupptagits. Skottet akter om brunnen inklusive luckan är inpassat liksom den del av det förliga skottet som sitter i skrovet. Detta tvådelade skott kommer att bli ett vid ihopsättningen av halvorna. Aluminiumfästena till styrpedalerna är fastlaminerade liksom de rör (styva tryckluftslangar) som styrlinorna skall löpa i. Jag har även börjat att tillverka de beslag som skall hålla linorna som ingår i däckslayouten. Dessa görs i plexiglas liksom en del andra komponenter som jag planerat. Eftersom jag har ett mycket begränsat utrymme till förfogande så hissar jag upp däcket i taket när jag behöver jobba med bottenhalvan, det går men är besvärligt. Ergonomin är minst sagt tveksam. De trånga utrymmena i fören och aktern där det varit mycket svårt att få in epoxi har jag sprayat med underredsmassa av den vaxiga typen, detta för att blockera för fuktinträngning. Massan är svart men ingen kommer att se detta i den färdiga kajaken.

måndag 16 februari 2009

FÖRLUCKAN




Luckan sågades upp med en sticksåg efter att jag först hade tejpat där sågen skulle gå fram för att undvika att det trasades sönder i onödan. Jag måste erkänna att det gjordes med svett i pannan. Sågsnittet blev perfekt. Efter att ha slipat undan för att ge plats kantade jag med tunna ribbor, återigen mycket tape och tvingar. Tvingarna sätter jag över tapen för att den inte skall glida. På det sättet kan jag få tapen att dra mycket effektivt. Jag har även limmat på en undre fläns på vilken luckan skall vila.
Nu var det dags att vända på däcket. Det var egentligen bara att lyfta. De övre spanthalvorna släppte lätt från de undre. De var ihopsatta med två träpluggar i varje spant. Luckan i fördäcket sitter omedelbart framför det förliga skottet och halva detta är nu fastsatt. För att hålla formen på däcket vid luckan sitter ett spant strax framför öppningen. På bilden är just glasfiber lagt med det andra lagret epoxi.
Någon lucka i akterdäcket skall det inte vara. I stället skall man kunna stuva genom en lucka i det akterliga skottet.
Nu skall jag upp i Vasaloppsspåret så det blir en liten paus.

lördag 7 februari 2009

SITTBRUNN




Nu är däcket ”dukat” och tre lager epoxi inkl grundningen är pålagt. Nyansskillnaderna mellan träslagen kom fram tydligt. Tyvärr hade slipningen varit otillräcklig på ett par ställen där jag lagt i plastiskt trä eftersom det där framträdde fläckar. Sannolikt berodde det på att lösningsmedlet sugit in djupare än man kunde se före epoxibehandlingen. Det var bara att skrapa bort epoxin och slipa djupare på dessa ställen. Det blev bättre men syns tyvärr fortfarande litegrann. I efterhand har jag kommit på att jag naturligtvis borde vattenstrukit den slipade ytan så hade jag antagligen sett fläckarna före epoxigrundningen. Något at tänka på till nästa bygge. Ytterligare en komplikation inträffade efter det tredje lagret. Fläckvis kom det fram en klibbig oljig beläggning efter några dagar efter det att det primärt såg ut att ha härdat ut ordentligt. När jag ringde till tillverkaren ”Kompositfabriken” fick jag höra att jag råkat ut för carbonatisering. Det skulle gå att tvätta bort med vatten och citronsyra. Ingenting hände efter denna behandling så jag gick vidare ut på nätet och kunde läsa mig till att T-röd skulle kunna fungera. Inte heller detta hjälpte så jag gick vidare och inhandlade aceton. Detta gjorde susen. Jag tror att det inte enbart var carbonatisering utan även hade att göra med blandningen av komponenterna i epoxin. På nätet kunde man även läsa sig till att man inte fick slarva med blandningen vilket jag kommer att vara mycket noga med i fortsättningen.
Sittbrunnssargen har tillverkats av stående ribb som lagts runt en form av spånplatta. Motsvarande hål sågades bort ur däcket och justerades med mitt senaste favoritverktyg, den elektriska filen som egentligen är en liten bandslip. Jag hade förväntat mig att det skulle bli svårt att limma sargen på plats men genom att låta den sitta kvar på spånplattan blev det hela hanterbart och det sa ”schmack” när jag provade så det var bara att stryka dit limmet. Inga tvingar behövdes. Senare har jag gjort en hålkäl på utsidan med epoxi plus slipspån och ovanpå detta en glasfiberrensa.
Den horisontella delen av sargen har jag lamellimmat av tumma ribbor som först ångbasats. Jag försökte först göra ett basningsrör av en gammal damsugarslang utan större framgång . Jag kom till slut på att det gick lika bra att stå över en kokande vattenkastrull och forma till ribborna som sedan fick svalna/torka i spänn runt sargen före limningen. Nu behövdes alla tvingar som kunde uppbringas för att få det bra.
Nästa moment i arbetet kommer att vara att såga upp en lucka på fördäck, men det är jag nog tvungen att sova på för att repa mod.